Jag har skrivit om detta förr men det tål att skrivas om igen; kampen med hijaben/slöjan.
Igår läste jag en uppdatering som ni ser ovan och den träffade så långt in i hjärtat att jag kände att jag kippade efter andan när jag hade läst klart! Hur många av oss känner oss inte ovärdiga slöjan dagligen? Vi känner oss bristfälliga, otillräckliga och i de värsta dagarna till och med som hycklare för hur vi bär den på fel sätt eller hur vi bär den och samtidigt kanske är mycket sämre med det ena eller det andra? Vi alla har känt det men vi begraver dessa känslor djupt inom oss för att vi tror det gör oss sämre än alla andra. Men så är det verkligen inte!
Dessa känslor är bara shaytans wiswas/viskningar. Shaytan som vill att du hellre förlorar kampen än att fortsätta härda ut den, hur svår den än må vara. Shaytans viskningar kan vara så brutala, så nära och så övertygande, men kom ihåg dessa röster för vad dem egentligen är; viskningar av avund, för han (shaytan) inte lyckats med sitt uppdrag; att få dig att ta va dig den.
Ingen är perfekt, och verkligen inte en hijabi. Hijab är en akt av lydnad, inte en akt av perfektion. Tänk om just denna handling blir din räddning?! Det är ett steg som tar dig närmare Allah, inte ett steg som gör dig bättre än alla andra människor. Du är fortfarande mänsklig och människor felar, dagligen. Under mina 10 år som hijabi har jag i minst 8 år kämpat med slöjan, dagligen. Jag har på mig den för jag älskar Allah och vill lyda honom och inte för att jag älskar att ha en tygbit lindrat runt mitt ansikte flera timmar om dygnet. Det är tabu att säga så, jag vet, men vi är många som känner såhär, och det är okej. Jag har varit så hård mot mig själv i min slöja i så många år, har haft en sån ångest för jag aldrig känt mig tillräcklig i den och jämför mig alltid med ett hijab-ideal som jag aldrig lyckas nå. Nu när jag är 30 år och har haft den i 10 år inser jag att jag gör så gott jag kan, jag bär mina brister med medvetenhet och jag kämpar för att förbättras, ibland trampar jag lite snett men Allah vet min kamp, dagligen – och det är det som räknas. Det är i den kampen som belöningen finns mina systrar. Må Allah underlätta för oss alla, ge aldrig upp älskade systrar och när det är som tuffast, tänk på denna hadith:
Anas ibn Malik reported: The Prophet, peace and blessings be upon him, said, “All of the children of Adam are sinners, and the best sinners are those who repent.”
Source: Sunan al-Tirmidhī 2499
För fem år sedan igår blev jag mamma för första gången! Vilken välsignelse och vilken bergochdalbana det har varit. Moderskap är verkligen det vackraste och tuffaste som finns. Jag gick från att bara ha bytt TVÅ blöjor i hela mitt liv till att ha ett helt liv att ansvara för. Ni som följt mig sedan den tiden vet hur tufft det var då jag hade problem med både amningen, en bebis som inte sov och hade kolik. Selin var också ofta sjuk och på den tiden jobbade maken natt så jag var ofta ensam – jag var helt slut! Ingen hade någonsin gjort mig förberedd på allt som kunnat gå fel, som tex mjölkstockning, infektion vid amning, kolik, och allt där emellan, så jag ventilerade mycket på bloggen, ibland hjälpte det och ibland fick jag kritik för min ärlighet. Men ingen kunde heller förbereda mig på den totala besattheten man hamnar i när man fött ett barn ❤️
Saaaaalam ladies!! And welcome to my new blog!! You guys might be wondering why I’ve started a new blog or why I have two blogs now as it actually is. And it’s simpley because I wanted to follow my heart and do what I do best and do it wholeheartedly, which is blogging about modest fashion. Since my other blog slowly turned into a lifestyle blog although it once started as a food and fashion blog, I feel like I’ve lost a part of my real interest along the way. So here is to second chances, a do over and a do it right-move. Are you guys with me?!
Rihab Garci 