Författare: Rihab Garci

Godmorgon my lovelies ❤️

Fredag idag och det älskar vi! Förutom att man inte kan be fredagsbön i moskén såklart, det känns verkligen i hjärtat!

Apropå saker vi inte kan göra pga den rådande pandemin; kan vi prata om allt folket faktiskt GÖR?! Det är helt sjukt hur människor verkar ha släppt alla restriktioner. Folk håller noll avstånd istället för de rekommenderade 1-2 m, jag ser knappt några handspritsflaskor i butiker längre, inte heller många som väljer att sitta längre bort från andra på caféer och restauranger. Jag personligen är ute, som jag varit under hela pandemin när det behövts, MEN liksom tidigare är jag noga med att sprita händerna HELA TIDEN, tvätta händerna ofta osv. Jag går inte på köpcentrum med barnen om inte de är akut, är ute i naturen eller avslänga parker med barnen, går till små lokala restauranger med dem istället för foodcourts osv, just pga smittorisken. Jag tycker det är beklagligt hur folk beter sig fastän vi egentligen måste fortsätta vara försiktiga och aktsamma även om vi ska lever på liiite mer som vanligt igen ❤️

Hur tycker ni det har blivit nu? Gör ni några anpassningar i er vardag?

Och så var det en ny dag och jag är här med ett nytt inlägg, två dagar på rad? Ja men plötsligt händer det! 😂🙄

Idag har jag filmat hela dagen hemma hos Camilla. Vi körde en ny challenge till hennes kanal, vad vi bakade får ni se när videon kommer ut inshallah. Tror ni jag blivit bättre sen sist? (För er som inte vet så gästade jag hennes video där jag bakade tårta för första gången någonsin!).

Utöver det så har jag försökt redigera nästa flyttvlogg, men efter 4 timmars sträckredigering kände jag min vindögd och gick och la mig istället. Ångesten tog över och då var det bara att call it the night!

Trädgårdsarbetet går sakta men säkert fram, med betong på sakta! Jag känner mig stressad över att barnen inte kan vara ute så som de vill, men försöker ha tålamod med detta. Det blir snart klart inshallah.

Utöver det så har jag några deadlinens jag måste passa innan jag helt kan gå på sommarlov, men jag har 1,5 vecka på mig sen går hela familjen på ledighet inshallah.

Va gör ni denna sommar förresten? Vi skulle åkt till Tunisien men nu blir den resan inte av.. får se om vi åker inom Sverige någonstans.

Kram på er ❤️

Herregud! Var det verkligen under Eid jag sist bloggade?! Tiden har gått så sjukt snabbt samtidigt som den står helt still ibland. Sjukt det där ..

Hur som helst så vankades det flytt en vecka efter Eid, och därav min frånvaro här. Jag har dock uppdaterat Instagram flitig och vår första flyttvlogg på youtube är redan uppe! Ni hittar den här!

Vi håller på för fullt forfarande här hemma, det som tar mest tid är renoveringen av trädgården – den är pina! Inte nog med att de är en bastu hemma pga denna värmebölja, så kan vi inte heller vara ute ordentligt för det är kaos. Att bo på bottenvåningen innebär också att man har på sig slöja 24/7 pga balkongdörren som aldrig stängs, något jag visste men ändå inte tråkigt var beredd på.. så jag gömmer mig ofta i vårt sovrum vid fläkten 😂

Utöver flytten har jag hängt med denna bulle. Vi räknar ner dagarna till bebis kommer och jag är super taggad på att få bli moster igen inshallah. Älskar hur mina bästa vänners ungar och mina ungar kallar varandra för kusiner, det är en välsignelse att ha en sådan relation med vänner, allahummbarik. Något jag verkligen inte har för givet heller, för livet är så oförutsägbart ❤️.

Vill ni ha fler uppdateringar här? Skriv gärna, annars funderar jag på att fasa ut bloggandet från mina sociala medier faktiskt. Jag älskar att skriva och kommer fortsätta göra det men på annat håll. Jag älskar att dokumentera men på bloggen har det blivit lite annorlunda av någon anledning.. Talk to me!

Eid Mubarak mina fina!!! Taqabal Allah minna wa minkom (må Allah accelerera från oss och er!). HUR MÅR NI? hur känns det att ramadan är över? Bitterljuvt tycker jag, som alltid. Behövde göra en massa ärenden och gick runt med gråt i halsen precis hela dagen igår – må Allah låta oss uppleva mååånga fler ramadan i bästa tillstånd av hälsa och iman!!

I helgen spelade jag in en liten video till er på kanalen där jag ger mina bästa tips på printer och butiker inför eid. Eller, ja några av mina bäst iaf (fasta-hjärnan funkar inte alltid som den ska). Videon har varit himla omtyckt och det glädje mig innerligt. För er som missat den tänkte jag dela den med er även här. Det blev dock fler vändor till dollarstore efter att jag filmat klart videon för vi behövde köpa presenter till kusinerna Coskun också, men det är ordnat nu. Hoppas ni gillar videon och lämna gärna en kommentar här på om ni köpt färdigt era presenter ännu och hur ni tänker kring allt med Eid just nu. Kram på er!

Inte världens bästa thumbnail men man ser ju att jag är bland leksaker iaf 😛

Salam mina fina!

Jag hoppas allt är bra med er! De sista dagarna av Ramadan är här och det känns redan tomt, samtidigt som denna ramadan varit tuffare än någonsin för mig. Må Allah låta oss få uppleva de bästa under dessa sista dagar och må han låt oss uppleva många fler. Glöm inte mig i er dua, för jag har er i mina ❤

För er som missat så har jag ännu en ny video uppe på kanalen, och en massa fler sedan jag skrev här sist.

I veckan har jag planerat att filma en video där jag handlar eidpresnter och delar med mig kring den processen. Kanske finner ni lite inspo, kanske inte. Sen tänkte jag filma ännu en video där jag lagar en tunisiskrätt som jag varit sååå sugen på, och ni får gärna skriva om det är något annat ni vill att jag filmar. Ord är gratis hörni, så ni får gärna fylla kommentarsfältet med dem 😛 haha .. Kram på er och happy iftar om några timmar!

När man tar föregivet att alla har instagram och glömmer att berätta saker här också😅 Men nu sååå, tänkte berätta en liten nyhet för er; Jag ska bli krönikör för vår kommuns lokaltidning!! Sååå himla kul, och STORT, Allahummbarik!! Mitt 15 åriga jag, som sååå gärna ville skriva för en tidning, nyper sig själv i armen nu!

Ni vet ju min kärlek för skrivandet, så för mig är det här en dröm som går i uppfyllelse. Men med det sagt är jag super nervös, kommer jag kunna leverera? Tänk om jag får skrivkramp? Min prestationsångest är på topp! Men jag vägrar tacka nej till sånt som jag älskar bara för jag inte vågar tro på mig själv hela vägen ut. Istället utmanar jag mig själv genom att tacka ja, och sedan lär mig tro på mig själv längst vägen! Ett bra sätt som funkar för mig!

Och med det sagt har jag lääänge varit sugen på en skrivkurs men aldrig hittat ett rätt tillfälle. Jag har skrivit på ett bokmanus i ca 2 årstid snart och känner att jag behöver en pusch för att boosta självförtroendet och bara få inspiration. Sökte denna kurs som är en sommarkurs på distans – ska bli kul att prova, eller kanske inte. Men värt att söka iaf ❤️

.. och vänner som tittar in här dagligen fastän det ekar tomt! Det är svårt för min adhd hjärna att hinna med allt ibland, jag är överallt och ingenstans. Jag gör allting samtidigt som jag orkar ingenting. Ja, en salig blandning av kreativitet kaos!

Så nu när jag är på youtube, har jag ännu mer på min to-do-list som jag egentligen tycker är super kul men som kräver super mycket av min tid! OCH lägger man ramadan på det, ja då blir de lite överväldigande. Så jag får prioritera, och många dagar i veckan ryker skrivandet i den prioriteringen, tyvärr.

Hur som haver; ramadan dag 16 är förbi!!! Kan ni fatta det? Kvarstår 13 dagar innan ramadan 2020 lämnar oss för gott. Må Allah låta oss få ut så mkt gott som möjligt ur denna månad. Sitter och dricker mitt kvällskaffe, sådär i riktig ramadananda, så himla mysigt. Förövrigt har vi inte börjat flyttpacka elr rensa ännu. Vi har så mkt vi behöver köpa in till den nya lägenheten inshallah, tänkte filma en massa inför de också men vill ni läsa om sånt här också? Vill ju inte skapa dubbelt content och bloggen har mest blivit till för mitt skrivande av längre texter/krönikor på senare tid. Så är lite kluven över vad jag ska lägga upp här, ni får gärna säga till ..

Aja, tills vi hörs igen hoppas jag ni mår toppen inshallah!

Kram på er hörni!

Hemma hos oss lyser dem prydligt uppsatta ljusslingorna upp vårregnets mörker. I mitt vardagsrum märks det att det är Ramadan; dekorationen sitter uppe, precis som alla andra år dessförinnan. Bokstäverna som bokstaverar den vackra månaden ligger fint på fönsterbrädan och nedräkningskalendern till Eid får ett nytt datum varje dag.

I mitt kök märks det också att det är Ramadan; Soppan puttrar och sprider sin livliga doft i huset och microklockan tickar ner till iftar medan maten är i ugnen.

Men i mitt hjärta märks det att det är en pandemi.

För varje dag som går påminns jag om hur allting är precis som förr men samtidigt helt annorlunda. Skolorna är öppna, trafiken rullar på och butikerna börjar fyllas igen, med både människor och varor. Även om skyltar som uppmanar om två meteravstånd lyser upp dem annars kala butiksgolven, tycks folk inte bry sig om att ett okänt virus med viss dödlig utgång härjar bland dem.

Att inte läsa nyheterna ger mig ångest. Att läsa nyheterna ger mig mer ångest. Att scrolla på sociala medier ger mig ångest. Att inte scrolla på sociala media ger mig också ångest. Att ständigt behöva vara uppdaterad samtidigt som man helst av allt bara vill blunda – det mina vänner, ger mig också ångest.

Ramadan i pandemin har också skapat en ångest inom mig. Jag kan inte njuta av dagarna. Det känns tungt. Att vara borta från nära och kära, att vara borta från moskén och att gemenskapen på ett sätt totalt fallit bort, även om den egentligen fortfarande finns digital, känns tungt.

Men vi gör det bästa av situationen. Vi face:e timar med dem vi älskar, vi ringer oftare och skapar ett nytt centrum för dyrkan; våra hem. Inte för att dem inte varit det tidigare, men mer för att andra alternativen inte längre finns. Och i det tunga kommer en liten lättnad. En lättnad som gör att man orkar gå upp till Suhur, äta sin alltför tidiga frukost för att sedan somna om inför en ny fastedag. En ny Ramdandag i pandemin.

Ännu en dag av Ramadan har passerat och vi närmar oss slutet på första veckan av denna välsignade månad. Men känslan är annorlunda i år. Hur mycket jag än försöker förtränga det så inser jag att för mig är Ramdan synonymt med moskékvällar ståendes i tarawihbön.

Jag har så länge jag har fastat, sedan min tidiga tonår tävlat med mig själv om att gå på så många tarawihböner som möjligt. När jag var yngre bråkade jag med pappa om att få följa med till bönen, och när jag blev äldre bråkade jag med pappa om att låta mig gå själv till bönen om han var för trött för att följa med. Sedan har jag kämpat i äldre dagar om barnvakt bara för att få uppleva dessa välsignade nätter. Och nu finns dem inte. Nu går det inte, nu får vi inte. För nu lever vi under en pandemin.

Sötman av recitationen under bönen är obeskrivlig. Den kollektiva duan man gör bakom imamen under bönen som inte lämnar ett öga trott. Tårar som faller ner av orden som träffar hjärtat likt en pilbåge som prickar en tavla.

I bönen brukar mitt hjärtat värka av saknad för månaden som ännu inte lämnat än men som man vet har ett slutdatum. Varje moskébesök efter Ramadan påminner om tarawih. Varje radband påminner om tarawih och varje khalto som gör sina dua lite för högt under en fredagsbön, påminner om tarawih.

Tarawih, du fattas mig, för det är med ett värkande hjärta jag inte kan ta del av dig, och bara gud vet när det är ämnat för oss att återförenas igen.

Må Allah låta oss uppleva många fler Tarawa böner i våra liv, allahumma amen 🙏🏻