Back to school

Denna vecka börjar vi jobba igen och det känns sååå spännande! För mig började jobbet redan förra veckan men det har mest varit jobb med bloggen, podden och digitaliseringsprojektet. Det är så mycket som händer i höst som vi jobbat med under sommaren och vi är super taggade på att berätta allt för er inshallah.

Annars så vet ju ni att vi släpper nya poddavsnitt varje vecka och ni hittar alla våra avsnitt här! Och nu ska jag redigera klart det sista i vår kommande avsnitt som ska släppas ikväll – ni får inte missa det!

Annars känns de bra att börja blogg igen hörrni, hoppas jag får till bra med uppdateringar nu. Trevlig måndag på er ❤️

Happy Eid/Bayram

ÄNTLIGEN!!! Vilken blogg-abstinens jag haft alltså!! Jag har ju bytt mitt domännamn till mitt riktiga efternamn (som ni märker) både här och på instagram. Tänkte att de var daga i och med alla nya projekt som podd, digitaliseringen och lite annat jag ska göra framöver inshallah. Känns väldigt professionellt såhär, hehe.

Hur som haver, eid al adha om några timmar och jag är forfarande vaken! Jag har verkligen haft noll eid känsla denna gång och sista minuten shoppade presenter hela veckan. Har knappt pyntat, men fick för mkt ångest att jag iaf blåste upp lite ballonger. Barnens presenter orkade jag inte ens slå in så jag körde presentpåsar i deras favorit tema – emoji 😂pga filmen på Netflix om ni sett den? Mina barn har sett den 20 gånger i sommar.

Som vanligt är ungarna väldigt specifika med vad dem önskar sig. Temat för pojkarna var superhjältar, bilar och lego. Och Selin villa bara ha LOL grejer, som hon önskat sig från förra eid men då var dem slut överallt. Dem önskade sig också en eltandborste var 😂 för dem försöker alltid sno våra, hittade i sista min med pow patrol motiv. Sen har dem även fått lite superhjälte pyjamas och Selin ponny pyjamas i deras påsar. Kul med lite blandat innehåll och påsen va ju gigantisk så behövde fylla ut lite. Jaja; jag sänkte ribban men det blir nog bra. Sommar utmattningen har lagt sina spår denna eid, men ska försöka ge dem en fin dag med rolig upptåg istället ❤️

EID MUBARAK PÅ ER FINA ✨🎊❤️😍

A gift

Selins fröken hade sin sista dag igår, sedan byter hon jobb. Det har varit en lång process för Selin (och mig för den delen) att smälta då vi är jätte nöjda med henne och hon betyder mycket för både barnen och mig. Det är alltid jobbigt att säga hejdå, men är ändå imponerad över hur barnen fixade det och sa”det är okej mamma, hon kommer och hälsar på”.

Vi ville iaf tacka för dessa år och förutom att köpa något fint så ville jag gärna skriva ner våra tankar och känslor. Istället för de klassiska tack-kortet så fixade jag ihop en tavla, där jag skrev ner vår hälsning som Selin sedan fick rita något till fröken på. Hon skrev sedan både hennes och frökens namn längst ner, min duktiga tjej allahummbarik ❤️

Gillade iaf idén att kombinera något köpt och användbart med något pysslat och unikt som blir kvar som ett minne! Så tips tips hörrni. Sånt funkar ju super även till mor och farföräldrar nu tex inför eid. Att man skriver ner en personlig hälsning (skrev min på word), skriver ut och sedan ber barnen skriva eller rita något fint som man sedan ramar in – bästa eid presenten!

Tack för denna tid älskade fröken Sarah, det har inte varit lätt att tävla med dina hårfriserings kunskaper, men det har gett oss många fina minnen. Tack för din tid med våra barn, vi kommer aldrig glömma dig ❤️

Grönalund 2019

Salam alla fina!

Som många av er vet genom Instagram så var jag och familjen på grönan i söndags, som ett avslut på vårt lilla sommarlov. Barnens önskemål och dem var HELT LYRISKA! Vi anlände vid öppning och var där till 19.30!!

Det var vi och sedan min svägerska och brorsdotter och lillebror som hängde. Super mysig dag för barnen att hänga med sin kusin och yenge (morbrorsfru) och yngsta morbrorn. Min Bror och make hade åkband och åkte allt med barnen och åkte även alla andra attraktioner haha. Jag har med åldern blivit höjdrädd så jag bangar det flesta åken.

Så bra att barn upp till 6 år kommer in gratis och barn upp till 3 år åker allt gratis med betalande vuxen. Mousa kunde typ åka allt utom lyktan. Denna åkte tjejerna typ 100 gånger! Även vilda musen åkte Selin (fattar ej hur hon vågade haha men hon är lika modig som jag var när jag va liten) och dem åkte nyckelpigan hundra gånger helt själva.

Sedan var det en massa mat och fika i omgångar. För oss som inte åker attraktionerna så är det ju därför vi är där, och så alla bollspel och tävlingar. Vi vann gossedjur till alla barnen, haha så kul!

Så jag kan varmt rekommendera (aa de var typ årets varmaste dag i söndags också haha) grönan för alla barnfamiljer därute. Adam åkte typ tekoppen (som han ej gillade) och denna snurrgrej 😂. Men Lilla tåget passar också hans ålder (strax under två år). Och är man minst 110cm oavsett ålder kan man åka mycket i vuxet sällskap!

Det var så kul att träffa så många läsare, och jag uppskattar verkligen när ni kommer fram och hälsar, kul att få kramas och prata lite. Avslutar detta inlägg med en bild på Adomie som letar efter pappa och morbror när dem åker snake, den nya attraktion som är gaaalen!

Kram på er fina!

Date night deluxe

Igår var jag och maken och Selin på en date! Sååå mysigt ❤️. Vi har sällan kunnat få till att både han och jag är ute tillsammans med bara ett av barnen, men igår så lyckades vi! Och som Selin skröt om det hela dagen idag!! Tror verkligen att hon behövde detta, lite egentid med bara oss. Vi försöker ju låte henne vara vaken efter att hennes bröder lagt sig där vi pysslar, målar eller bara kollar på film, men att gå ut på date är ju lite speciellt, det kände vi att hon kände. Nu står Mousa på tur inshaAllah.

Min prinsessa allahummbarik laha 💕

Hur som helat, hon ville såklart äta sushi och vi kom iväg lite sent och hamnade på food court i kista (såklart 😂), men vi älskar ju att äta sushi där så det gjorde inte oss något. Hon körde på avokado sushi och vi på halstrad lax och fire rolls – såå gott!!

I höst inshaAllah ska vi försöka få in en rutin där vi går ut med dem själva minst en gång i månaden, hur vi ska ha barnvakt till alla dessa gånger är en annan femma haha men de löser sig 😆.

Må Allah bevara alla våra barn och skydda dem från allt ont, och må han skänka alla världens barn lycka hälsa och framgång 💕 amen 🙏🏻

Love notes to my kids: Summer 2019

Nu börjar vårt sommarlov lida mot sitt slut. På måndag börjar ni förskolan igen så mamma kan ta tag i allt jobb hon lagt åt sidan för att bara vara med er.

Vi har haft 3 intensiva, rolig, varma, regniga, stundtals tuffa men underbara veckor ihop. Även om jag varje dag vaknar kl 05 på morgonen med er och det känns som om en lastbil kört över min rygg (mest för att ni kommer på natten och lägger er PÅ mig ALLA tre 😂), så kommer jag se tillbaka på dessa dagar med värme i hjärtat. Ni är mina bästa vänner, älskade”skit” ungar.

Det har varit ni och jag mot värmen denna sommar. Jag har försökt ta mig ut fastän värmen fått mig att känna mig svimfärdig. Att springa efter er tre som går åt varsitt håll i 30 graders hetta borde få bli en workout-kategori i sig själv, haha. För att inte tala om alla ninja moves jag lärt mig i mina försök att rädda er när ni klättrar överallt.

Mina fina barn! Förlåt för dem gånger mitt tålamod svikit mig, förlåt mig för alla de gånger jag sagt nej i onödan, förlåt mig för de gånger jag höjt rösten- jag är en person och ni är tre. Vi ska ju hjälpas åt, det har varit sommaren 2019s motto, men det har nog funkat 3 dagar av 3 veckor 😂.

Vi har inte kunnat åka och bada alls i sommaren (förutom den gång vi var på picknick med pappa och våra vänner eller någon gång hos svärmor). Men det är omöjligt för mig att göra det ensam med er, och det är nog det jag haft mest ångest för denna sommaren – att säga nej till alla badförfrågningar. Men vi var ju på en sol och bad semester förra sommar(vilket jag påmint er om hela sommaren genom bildbevis haha), så i år får vi offra oss lite för pappas skull. Men i vinter tar vi igen det inshaAllah, det ber jag innerligt för ❤️.

Jag hoppas ni minns denna sommar som den sommar mamma gjorde allt för att få er att vara glada, fastän jag ofta fick höra att allt ”är så tråkigt”. Jag vågade knappt använda ordet tråkigt hemma förens jag blev tonåring 😂😅. Jag hoppas ni minns stunderna när ni tjöt ”mamma din mat är så god” när jag lagade fiskpinnar och potatis till er (varför kom jag inte på det tidigare) eller dagarna vi var på hoppborgen i flera timmar, eller dagarna vi varvade olika parker i jakt på bär/myror/cykelbanor och allt möjligt ni ville hitta. Dagar där svetten rann från min panna och benen ilade av utmattning men vi fortsatte leka och ni sa så ofta ”mamma de är så kul att du leker med oss”. Även dagarna ni ville vara i biblioteket fastän de var ännu varmare där än utomhus.

Denna sommar har fått mig att tänka så mkt på min egen barndom. På hur tufft min mamma hade det, ensam med tre barn tätt efter varann, och ett styvbarn som hon knappt kunde kommunicera med pga språket. Min mamma som var ensam med oss alla tre och under många helger alla fyra, för pappa var iväg och jobbade. Så mycket hon kämpade, utan familj eller vänner som kunde avlasta eller hjälpa henne. Jag har nog aldrig reflekterar över hur ensamt det kan bli i föräldraskapet som jag gjort denna sommar. Jag har ju alltid haft vänner och familj som ställt upp och sällskapat, i vått och trott allahummbarik. Men Denna sommar tänker jag på dig mamma ( och alla andra kämpande mammor därute); må gud ära dig med högsta graden paradis mamma, tack för allt du gjorde för oss och allt du fortfarande gör för oss ❤️

My story

Höll en story time med womanisa. Jag valde att prata om min väg till att uppfylla mina drömmar och mål, genom att skapa de förutsättningar som behövs utifrån mitt eget liv och mina behov, samt att lära känna mig själv på vägen. Såhär lät det på ett ungefär:

”När min man friade till mig så hade jag varit inskriven på universitetet i två år; pluggat ett år och haft studieuppehåll under det andra året pga jobb. Min pappas enda krav på att jag skulle få gifta mig var att jag skulle gå klart min lärarutbildning, stackars pappa , inte visste han att jag skulle bli klar 9 år senare hahah, men som jag brukar säga; det viktigaste inte är hur lång tid en dröm/mål tar att uppnå eller uppfyllas, utan att man strävar in i det sista för att uppnå det.Drömmar har faktiskt inget utgångsdatum! 

Jag gifte mig och min make var väldigt stöttande i mina drömmar om att utbilda mig, öppna en skola för flickor i något av världens fattig länder, starta en egen klädkollektion och alla andra hundraelva drömmar jag hade. Men livet som nygift och den freeedom som kom med(ni som levt inte dotterförråd vet 😂) var lite för roligt för att jag skulle orka bry mig om tentor och inlämningar, speciellt inte när en tenta krockade med min bröllopsresa liksom!

Så jag pluggade i den takt jag kände för, en kurs här och där, ostressat. Sånt tycker jag man kan bestämma själv, vi hade inte bråttom med att vi ville ha barn tidigt och hade planerat att första året i vårt äktenskap skulle vi bara vara och njuta lite. Men det blev inte riktigt så för vår första vår ihop insjuknade min mans äldsta morbror i cancer och gick även bort samma vår, vi hamnade i en tuff ekonomisk knipa i samma veva och våra semesterplaner blev en resa för min man att begrava sin morbror. Den våren var så tuff att jag bara klarade en kurs av de fyra jag var inskriven på. Men sånt händer och även om jag där och då mådde skit över det och tyckte jag var så misslyckad, påminde min omgivning mig om att i sverige kan man plugga även om man skulle vara 80 år. Jag försökte även lära mig själv att det var okej att misslyckas, så länge men alltid blickade framåt och lär sig av sina misstag. 

Om vi spolar fram till tiden jag blev mamma för första gången så hamnar vi nog någonstans där jag började inse att jag VERKLIGEN ville bli klar med mina lärarstudier. Föräldraskapet gav mig den motivation och disciplin jag alltid behövt men alltid saknat. Man hör ofta orden disciplin och prioritering när det kommer till jobb och studier, men för mig har dessa ord aldrig vägt lika tungt som när jag blev mamma. Tiden blev dyrbar, inte bara när det kommer till den tid som spenderas med barnen men även den tiden som spenderas på allt annat, som tex på studierna, jobb, vänner, sysslor osv. Timmarna var/är räknade och det finns ingen tid att slösa. Ingen tid att skjuta upp på saker som egentligen bara innebär just slöseri på tid. 

Med min äldsta var jag mammaledig i 1,5 år. Jag skulle egentligen gå tillbaka till skolan efter ett år men min svärfar gick bort under vinterhalvåret och därav skippade jag att plugga under VT därpå för jag klarade helt enkelt inte av det. Jag lider ju av ångestproblematik och dödsångesten för mig är på en annan nivå – livet stannar då och jag blir paralyserad. Jag upplevde det ännu en gång som ett misslyckande, och började reflektera över om jag någonsin skulle klara av studierna och ta examen. Jag tänkte mycket på om det var menat för mig och spenderade många böner uppgiven och gråtandes i hopp om vägledningy. Men mitt driv och min dröm om en examen i handen var starkare än tankarna som ville få mig att känna mig misslyckad. 

Under sommaren samma år blev jag gravid med Mousa och gick såklart tillbaka till skolan. Selin var 1,5 år när hon började på förskolan och mina läsare på bloggen blev rasande. HUR kunde jag lämna mitt barn så tidigt och gå tillbaka till skolan. Hur kunde jag ta skolan före henne? Men jag ser inte förskolan som vilda vestern eller en vild djungel för mitt barn och jag ser absolut inte att jag tar mina studier före henne när det är pga mina barn jag är så mån om att utbilda mig och skapa en bättre framtid för dem!

Förskolan är en pedagogisk verksamhet som erbjuder lek, kunskap och omsorg där mitt barn får umgås med andra barn och andra vuxna som hon knyter an till medan hennes mamma försöker utbilda sig för att ge HENNE ett bättre liv. Mom-shaming när det kommer till förskolan är en real deal, och jag tycker innerligt att detta är ett ämne som ingen borde lägga sig i egentligen. 

Det var inte lätt att plugga som höggravid med en blivande 2 åring och en man som jobbade natt och jobbade extra hela tiden. Kände mig stundtals som ensamstående då makens arbetstider var helt galna. Det var även då jag insåg att det inte bör finnas någon prestige i föräldraskapet. Det är okej att be om hjälp, det är okej att barnen äter korv och makaroner några dagar i veckan ibland. Vi kvinnor, oftast med första barnet, vill så gärna göra allt rätt och göra allt bäst, speciellt i jämförelse med papporna, vi tycker aldrig dem gör rätt så vi gör allt själva istället. Detta leder till att vi tar oss vatten över huvudet och när bebis nr två kommer har papporna glidit på en sån räkmacka att när man väl ber dem om hjälp blir de mer som barnvakter än föräldrar till barnen. 

Så för ett framgångsrikt föräldraskap ska man involvera pappan lika mycket i barnens liv (om den möjligheten finns) och även andra nära vuxna, så barnen får ett större trygghetsnät, tro mig – det gör underverk för föräldraskapet och för att inte tala om relationen till sin partner. 

Och nu när vi ändå snackar prestige så är det viktigt att man som mamma aldrig jämför sig med andra och inte är för hård mot sig själv. Vi alla möter motgångar, men som studerande/arbetande mamma kan motgångarna kännas extra tuffa då dem är tidspressade. En tenta går ett visst datum, nästa tenta går ett annat datum – måste klara, annars är det kört.Allt är nu nu nu. Men vet du vad? Det är inte alls kört, man får bara göra om och göra rätt, när tiden är rätt – och det är okej att saker får ta sin tid. Som förälder måste man snabbt inse att livets mott blir; Klappa och gå vidare! Finns ingen tid att älta, utan man får bearbeta misslyckanden på det sätt man finner funkar bäst för en (jag gillar att gråta ut, ha en dag där jag inte gör någonting annat än att se film/serier) och sedan blicka framåt. Två veckor inanna Mousa kom till världen tog jag min kandidatexamen i engelska och Svenska – så stolt!

Någonstans efter det helammade jag en bebis, var tvungen att börja jobba när min bebis bara var 6 mån och fortfarande helammades och tampades med troll som återigen klanka ner på mig för att jag ‘’LÄMNADE’’ mitt barn till djuren i djungeln.. aka sin pappa som var föräldraledig. 

När jag blev gravid med Adam var det en chock för oss alla. Han kom i en KAOTISK tid i livet, men allt har en mening. Med Adam i magen, igen 2 veckor innan bf tog jag körkortet, något jag kämpat med från och till i ca 3 år (mellan barnen, plugget och jobb). Att plugga teori och göra om teoriprovet 4 gånger var bland det värsta jag gjort. Jag planerade hela mitt liv utifrån mina pluggtimmar. Jag jobbade, hade familj och två barn att ha hand om och en halsbränna och ett illamående från helvetet – det som fick mig att klara det var tankeställningar: detta är bara tillfälligt, så fort jag klarar det så är det över. En tankeställning som är guldvärd när man försöker få ihop livet med familj och karriär. Alla stora kliv i livet kräver uppoffring, men som oftast bara är tillfällig, tills att man klarat målet (om det tex är en tenta/inlämning) eller klara övergången (tex från en arbetsposition till en annan) och sedan är det lungt, tills att nästa grej dyker upp igen. 

Under resans gång lärde jag känna mig själv. Accepterade vad som funkade för mig och inte funkade för mig och struntade i normer och regler som inte alls passade in i mitt liv eller min personlighet. Jag accepterar mina svagheter och gjorde dem till min stora drivkraft. Och jag planerade mitt liv. Delmål, stora och små, med belöning och tid för återhämtning. Accepterade att jag ibland behöver muta barnen med chips och dipp efter frukost, eller att lördagsgodiset kunde dyka upp en onsdag och torsdag också. Det gör mig inte till en sämre mamma eller sämre människa, tvärtom, de gör mig till en person som hittat en lösning som fungerar där och då.

För som sagt, allt är relativt, allt är tillfälligt.”