Energitjuvar

Gokväll mina fina!

Häromdagen så körde jag en kort rant på Instagram om energitjuvar och negativa människor. Detta är ett ämne vi kommer ta upp på podden också, men jag vill ändå skriva lite kort om det här också!

Alltså människor som har svårt för att ge komplimanger, eller människor som hellre kritiserar (under manteln ”konstruktiv kritik”) än att lyfta det goda. Vad är de med dessa människor? Hur orkar man vara på det sättet? Hur kan man snåla på fina ord när dem är gratis?

Egentligen så bottnar ju detta i att personen i frågan mår dåligt i sig själv, och kan därför inte glädjas åt andras framgångar. Detta är något som jag tror alla människor kan gå igenom under olika perioder i livet. Det sorglig är bara när man låter denna period istället genomsyra ens liv och personlighet. Man blir en riktigt bitter individ. Det är en konst att kunna glädjas för andra när man själv är i botten, men jag tror starkt på att alla kan behärska den konsten – med lite självinsikt och självkontroll!

Sen tror jag denna ständig strävan efter yttre framgång, den som gärna syns överallt, har gjort människan förblindad över vad som är värt att hylla och vad som är värt att kritisera. Samhället är också så individualiserat numera, vilket jag tror påverkar människan att känna glädje åt andras framgångar. Sorgligt, men sant.

Eller vad tror ni? Var har ni för tankar om detta?

3 reaktioner till “Energitjuvar

  1. Det är lugnt hjärtat, låt de hata! Ropa på mig så kommer jag med kaffe och min sågning aktiverad❤️ sådana människor förtjänar inte en sekund från dig eller någon annan

    Gilla

  2. Åh ja jag vet precis vad du menar! Jag insåg det för någon månad sedan varför det fanns vissa personer som bara kunde driva mig till vansinne (och jag förstod inte varför tidigare) men dem är ju pessimister! Och jag förstår inte hur individer som bara ser livet rent allmänt genom det perspektivet orkar med det själva. Hur kan man verkligen bara se allt det negativa!? Värst är enligt mig att det är ju det nya ”coola” – man är ju bara real eller realist…. NOT. Det är helt förvrängt att man ska vara ”tuff och hård” (m.a.o cynisk och bitter) för då har man accepterat sanningen och det hårda livet. Nej jag blir helt slut av att bara tänka på det. Jag brukar försöka säga fint till människor som är pessimister att ” nu är du lite pessimistisk” men då får jag som sagt svaret jag nämnde ovan:” jag är inte pessimistisk jag är bara realistisk! Du måste sluta vara så naiv” får jag som svar då. Jag är naiv som är snäll och ser det goda i allt samt är tacksam för allt.

    Svårast tycker jag är när pessimismen finns inom familj och släkt. Det är verkligen en prövning för mig och det sänker mitt välmående något så extremt varje gång. Om jag generaliserar så är pessimister så passivt aggressiva och det blir lite gaslightning varje gång vi träffas. Nu babblar jag på här men detta är ett otroligt intressant ämne! Speciellt då Islam lär oss godhet, ödmjukhet och tacksamhet. Att ge vänliga ord är välgörenhet och kan göra så mycket för oss!

    Stor kram syster! ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s